Min bästa vän...

Vad gjorde jag innan jag hade hund, frågar jag mig ofta. Vad tomt det måste varit. Eller fyllde jag mina dagar med annat? När jag tänker tillbaka inser jag att jag säkerligen inte satt och rullade tummarna förr. Men sen Ludde kom in i mitt liv för exakt tre år sedan så har mitt liv fått så mycket mer glädje, mer kärlek och mer innebörd.

Jäkla hund, kan jag tycka (rätt ofta) när han hoppar på någon med fina kläder, viftar ner blomkrukor med svansen, fäller mig, nockar farmor och skäller av förtjusning så man får ont i öronen. Suck. Men det är aldrig för att vara dum, Ludde är en tokstolle, en glad skit, är aldrig arg och framförallt - han älskar ALLA! Och då skäms jag för att jag var irriterad på honom, men det behöver jag inte göra länge, för innan jag vet ordet av har jag fått en slick i ögat och en mjuk fotboll knuffad i magen och så är vi igång igen.

Ludde, min älskade vän, vad jag är glad för Dig!

Tilläggas bör att på bilden är man hemskt trött efter att ha lekt med sin bästis hela dagen. Det är hårt att vara en busig hund...