Bordsdekoration på Tirups Örtagård

Den här bilden är från örtagårdens stora växthus, som i förra veckan till bredden fylldes med kryddväxter. Det är jag och min härliga co-praktikant J, som har dekorerat. Så roligt och livgivande det var att fritt få 'växtreda' efter eget huvud - jättekul! Vi blev båda väldigt nöjda!

Tirups Örtagård

Vet ni var jag spenderar mina dagar för tillfället och ett tag framöver? Ja, precis - på Tirups Örtagård! Det är precis så mysigt som det låter. En underbar atmosfär, riktigt trevliga människor, de vackraste ting och inte minst de mest fantastiskt fina växter!

I onsdags kom årets första leverans av kryddväxter. Vi fyllde stora växthuset och där inne spred sig en underbar doft av rosmarin, timjan, citronmeliss och lavendel. Och inte bara dofterna gjorde sitt, ögat fick sin beskärda del också. Uppstammad lavendel i stora och små träd, de puffigaste och rundaste timjanbollarna som täckte halva långsidan, citronträd med stora gula citroner och riktigt rosa camelior. Det är omöjligt att beskriva i ord, för känslan var så.. såå harmonisk.

Så vet ni inte vad ni ska hitta på idag, åk till Tirup, besök växthuset, ta en titt i den söta affären och fika på ett av Sveriges mysigaste ställen. Igår var det apelsin/rosmarinkaka. Så himla gott! Eller varför inte lunch, svartrotspaj är något av det bästa jag smakat!

www.tirupsortagard.se

Bilden är hämtad från Tirups hemsida.

Österlen i mitt hjärta...

...den rubriken kommer ni med all säkerhet att få läsa om många gånger till i den här bloggen. Om ni av någon (helt ofattbar) anledning nu inte gillar Österlen så är det kanske bäst att sluta läsa mina inlägg, stänga ner den här webbläsaren och gå och dra något gammalt över sig. Hur kan man inte älska Österlen? Liksom...

Förra helgen besökte vi floristen i Vitaby, Christina Peetz med företaget Elverhøj. http://www.elverhoj.se/ Hon är makalöst duktig och det ska bli sååå spännande att se vad det är för bukett hon kommer fixa till mig! Den blivande mannen har lovat att plocka lite blommor i trädgården ifall jag inte skulle bli nöjd, men det är ju så dags då och nöjd, det är jag övertygad om att jag kommer bli. Men ändå, tack för omtanken, min käraste du.

Eftersom Ludde var lämnad i (mycket) gott förvar hos farmor och farfar med hund, det vill säga Luddes bästa vän, hans homie, hans partner in crime, så kunde vi andas ut och köra i lugn takt bland Österlens kullar och spana hus och havsutsikt och äppleodlingar utan ett ständigt och missnöjt gnissel från bagaget. 'När ska vi stanna? När är vi framme? Jag vill kissa! Är vi framme nu? Matte! Nu då? Vavavava?'

Såhär på vintern är det ganska stängt överallt, men ett par pärlor har öppet. Pärlor man måste besöka när man kör rundtur på Österlen; Chokladkulturen i Kivik, Esperöds Café, ett och annat krukmakeri och någon udda konstnär. Det känns bra att stödja den lokala verksamheten även på vintern och himla gott är det också.

Vi passade på att fika uppe bland äppelodlingarna vid Esperöds Herrgård, precis utanför Kivik. Platsen där vi ska gifta oss och där vår fest ska hållas! Det finns ett café på gården som är mysigt inrett med gamla omaka möbler, serviser med blommigt mönster, sirliga bestick i låtsassilver och förstås mycket gott att äta!

Besök, åk dit, njut och lev! Och älska, glöm för allt i världen inte det...

Min bästa vän...

Vad gjorde jag innan jag hade hund, frågar jag mig ofta. Vad tomt det måste varit. Eller fyllde jag mina dagar med annat? När jag tänker tillbaka inser jag att jag säkerligen inte satt och rullade tummarna förr. Men sen Ludde kom in i mitt liv för exakt tre år sedan så har mitt liv fått så mycket mer glädje, mer kärlek och mer innebörd.

Jäkla hund, kan jag tycka (rätt ofta) när han hoppar på någon med fina kläder, viftar ner blomkrukor med svansen, fäller mig, nockar farmor och skäller av förtjusning så man får ont i öronen. Suck. Men det är aldrig för att vara dum, Ludde är en tokstolle, en glad skit, är aldrig arg och framförallt - han älskar ALLA! Och då skäms jag för att jag var irriterad på honom, men det behöver jag inte göra länge, för innan jag vet ordet av har jag fått en slick i ögat och en mjuk fotboll knuffad i magen och så är vi igång igen.

Ludde, min älskade vän, vad jag är glad för Dig!

Tilläggas bör att på bilden är man hemskt trött efter att ha lekt med sin bästis hela dagen. Det är hårt att vara en busig hund...